Somna med Henrik

00:00 Hej och välkommen till Somna med Henrik. Din vetgiriga vasall. 00:10 Din snarstuckna smet i natten. 00:20 Det är jag som är Henrik. 00:23 Och det är du som är somna. 00:26 Och det är som det är. 00:29 Det som händer, händer. 00:32 Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. 00:41 Nu börjar vi. 00:59 Hej somna. 01:02 Hej och välkommen hit. 01:05 Jag vill börja med att säga hej. Ett litet special hej till alla nya somnor från Norge. Hej. 01:14 Välkommen hit. 01:16 Den senaste veckan har Somna med Henrik ökat med jättemycket. Massa nya norska somnor. 01:26 Det finns en Facebookgrupp. 01:28 Gå gärna in och säg hej där om du kommer från Norge. Presentera dig själv och säg någonting mysigt om du vill. 01:35 Den här podden har inga sådana krav annars vill jag säga. Du behöver inte ens lyssna. Det räcker att du bara trycker på play och låter mig prata. Jag har inget manus och jag håller på i en timma. Och om du skulle vakna till under natten så vet du att jag kommer vara här. Det finns flera hundra avsnitt. Det är bara att välja ett nytt om något skulle ha slutat. 01:58 Om du vill djupfokusera på Somna med Henrik så finns det en app numera som heter Somna med Henrik. Än så länge finns den bara för iPhone. 02:09 Men den kommer till Android också så småningom. Om allt går som det ska. Och Det var det. 02:19 Tack för att du har lyssnat. 02:21 Hej då. 02:23 Nej, förlåt. Jag skojar bara. 02:26 Jag skulle hålla på en timme och prata. 02:28 Om vad jag vet ej. 02:34 Jag står framför en dörr av ovisshet. 02:38 Och natten utanför dörren är kolsvart. Ungefär som en gammal... 02:47 Hur ska jag säga detta nu då? 02:49 Utan att väcka anstöt. 02:53 En gammal soppa man åt förr i tiden som var alldeles kolsvart beroende på att den bestod av det som rinner omkring inuti gäss. 03:07 Vad säger man? Ja. 03:13 säger man man åt det med klimp och sånt förr i tiden och man var en liten gåsapåg från Skåne en skåning som bekant är alltid trygg jag pratade igår pratade jag med en person om en skåning och då sa jag så här att den här personen var en väldigt typisk skåning var det nu kommer ifrån för det vet väl inte jag någonting om vad en typisk skåning är Det är inte som att jag sitter inne på någon typ av faktaunderlag som på något vis ger statistiskt underlag. 03:54 Ett faktaunderlag som ger statistisk kunskap i huruvida en typisk skåning är på det ena eller det andra sättet. 04:03 Men idag ska jag berätta för dig som du inte vet vad en typisk skåning är. 04:11 Och allt det som jag kommer att säga nu är alldeles sant. Det finns bara som liten brasklapp för dig som lyssnar från Norge. 04:22 Skåning, du vet väl antagligen en del om Skåne. Men du kanske inte har rört dig i Skåne sedan barnsben. Då kan det vara jättebra nu. Men det här är även för dig som kanske lyssnar från andra delar av Sverige. 04:38 Eller Finland för den delen. Somna med Henrik är faktiskt en ganska stor podd i Finland också. 04:47 Finland har blivit lite styrmoderligt behandlad skulle jag säga i Somna med Henriks historia. 04:58 Det har yttrat sig så att jag knappt har nämnt Finland i ett enda avsnitt. 05:09 Fast Finland från allra första början har varit ett troligt lyssnarland. Så därför ska jag börja nu innan jag börjar hoppa på Skåne här. Så ska jag börja med att från djupet av min själ... 05:23 utbringa en skål för somis väl och ve och dess förträfflighet i alla mått. 05:41 Och medan jag är ändå inne på det så kan jag också passa på att säga att grannen på andra sidan Norge är också då mitt nya favoritland på grund av då att det bara en vecka har kommit flera hundra nya som förhoppningsvis stannar kvar då det är ju en annan fråga när det talas om Somna med Henrik i olika sammanhang I det här fallet så är det en kampanj som har drivits i Norge. 06:17 Acast har kört en så kallad Acast Recommends. Då kommer det alltid nya människor till min podd när Acast gör det. 06:28 Sen är det så att de allra flesta som lyssnar- de lyssnar bara någon minut och sen tänker de- vad är detta? Bort med detta från mitt liv och mitt väsen- Jag står inte ut med den här självutnämnde sömneguren som sitter här och babblar. 06:47 Hur har han mag? Jag pratar om rymden, mörka oförsonliga känslor och kyrktorn som han i tid och otid rusar upp i. I en podcast som ska få mig att somna. Jag som ju bara somnar till små skära berättelser om väna små lam som dansar över en fuktig grönskande äng. Så tänker de allra flesta. 07:14 Men de som är kvar, det är de bästa ju. Det är liksom gräddan. 07:19 Så tack Finland och Norge för att ni finns. Och slutligen då Sverige som ju är det baslandet. Det är ju 90% av alla lyssnare bor ju här. Men nu känner jag plötsligt att jag bara får lite dåligt samvete för det lyssnas ju på Somna med Henrik över hela världen faktiskt. 07:42 Det finns inte ett enda land på hela världskartan som inte haft en eller två lyssningar åtminstone under de här åren som jag har hållit på. 07:52 Det finns ju en ganska stor lyssnargrupp på den nordamerikanska kontinenten till exempel. 08:02 Som lyssnar. Och då menar jag inte på min engelska version av den här podden. För den finns ju också då. Även om den är någon slags skugga av den här. 08:12 Utan det är ju på svenska som folk lyssnar då. 08:17 Alltså svenska då, eller svensktalande människor. Jag hyser inga illusioner om att det svenska språket utan att förstå det har någon typ av allure. Ja, förlåt. Jag skulle berätta om typiska skåningar. 08:41 En typisk skåning. Nu börjar jag med det rent uppenbara. En typisk skåning har ju en liten hatt på huvudet och hängselbyxor och rutig skjorta med uppkavlade ärmar. 08:58 En god och frejdig person som tycker om gås, ål Och mål. Alltså att ha mål i mun helt enkelt. Har du inte mål i mun? Det tycker skåningar om. När man har mål i mun. 09:20 Så gåsar och ålar. Det är därför det finns något som heter gåsamiddag och ålagille. 09:30 Ålagille är för övrigt spännande. För det är väldigt många som tror att det är en fest där man äter ål. Men det stämmer inte. Utan ett ålagille är alltså ett ämnesområde kan man säga. En ämnesrubrik. 09:49 Och det är vad ålar gillar. Skånska ålar då. Eftersom det här är en skånsk grej. Skånska ålar gillar nämligen helt andra grejer än vad till exempel gästeriksländska ålar. Eller... 10:09 Närkiska ålar och så. 10:11 Så närkiska ålar ska vi inte ens börja snacka om. De gillar ju helt sjuka grejer. 10:18 Alltså det är egentligen per värst när man tänker efter på de här närkiska ålarna. Hur de håller på. 10:24 Det är groteskerier. 10:29 När man kommer in i ett rum där det sitter ålar från närke. 10:35 runt ett bord så kan man ge sig dem på att de håller på med något sjukt alltså det är alltså jag vill ju inte jag vill ju inte verka frånstötande i den här podcasten eftersom det är ju som bekant åtminstone på någon typ av sub-nivå så finns det ju någon typ av baktanke här att du ska somna till det här somna men jag måste ändå eftersom jag ändå har öppnat munnen så att säga tagit bladet från munnen detta uttryck som jag undrar var det kommer ifrån att ta bladet från munnen vad är det för blad man håller där? 11:14 vad kommer det ifrån? 11:17 jag vågar ta bladet från munnen det var ju ganska inne bland lite mer populistiska politiker för några år sedan att säga att jag vågar ta bladet från munnen men vad är det för blad de har suttit med för munnen tidigare? 11:37 Är det ett bokblad? Eller är det från en växt? Ett träd? 11:46 Det är ju ingen som tar lövet från munnen till exempel. Så det kan ju inte röra sig om Adam och Eva som skylde sig sina intima delar med olika blad när de blev blyga över sin nakenhet. 12:06 Var det inte så för övrigt att Adam och Eva, de var ju nakna innan. Och så hade de det jättebra och ingen tänkte på det. 12:25 Det här har jag pratat om förut men jag tycker faktiskt att det är ganska roligt. 12:32 Då var de där i Edens lustgård. 12:36 Som det inte står hur stor den var. 12:41 För mig tycker jag att det är ganska stor skillnad om Edens lustgård var hela världen. 12:47 Eller om den var ett begränsat lite trädgårdsliknande landskap. På en viss plats på jorden. 12:56 söder om ekvatorn tänker jag mig var det liksom grindar runt omkring och vad var det i så fall utanför var det bara ödemark då eller var det liksom var det horisont till horisont så var det bara grönskande blad och gulliga pantrar som inte rev och bet Och sen så gick de omkring där och Adam och Eva, det var bara dem. 13:30 Och jag tänker ju genast på den där gången när jag med en gammal flickvän var på semester på Fuerteventura, det är en av Kanarieöarna va. 13:44 och vi var där på nyårsafton och det var bara vi två och det visade sig ganska snart att vi var de enda skandinaverna där vi åkte dit för vi skulle fira nyår och vi tänkte att det skulle vara massa skandinaver det skulle bli fest jag vill ju säga att vi var ju ganska vi var ju väldigt unga vi var fortfarande i den åldern där man tycker att det blir kul att bara åka ut och festa någonstans Men det var bara tyskar där. 14:16 Och jag vill inte säga någonting ont om tyskar eller någonting sånt. Men det var ett annat sorts partande. Och de var äldre. Det var äldre tyskar. 14:26 Bland annat hade folk... Och nu får du rätta mig om jag har fel. Om du har kunskap i tyskt nyårsfirande. Men då så hade folk alltså lösnäsor och sånt på sig på tolvslaget. 14:39 Det kan ju röra sig om någon typ av lokal liten... 14:44 abnormalitet men som vi uppfattade så var det så här gör man i Tyskland på tolvslaget då har man på sig lösnäsor och sånt och jag minns bland annat ett par som stod och grälade ett ungt par var i våran ålder typ en av de få som var i våran ålder de stod där och grälade med lösnäsor på sig hon grät Och då minns jag att jag tyckte det var lite skojigt då. 15:15 Men vi var inte bättre, jag och min dåvarande flickvän. För vi blev ganska isolerade då. 15:25 Vi var ju där lite för att parta med folk i våran ålder. Och vi hade kanske någon slags fantasi av att vi skulle vara i en grupp av en massa norrmän och finnar och svenskar, danskar och så. 15:39 Men så var det inte då. Så vi kände oss väldigt ensamma. 15:42 Som en liten klick av människor som var dels äldre än vi. Och dels tyskar. Som pratade ganska knaglig engelska. Och vi pratade ingen tyska. Och ingen spanska heller. Vi var väldigt... 15:56 Ja, det blev fel. Och då gnuggades vi mot varann på ett sätt som var väldigt obehagligt. 16:03 Jag kan inte påminna mig om en semester jag har haft i mitt liv där jag har grälat mer med någon. Det var uppslitande, väldigt jobbiga gräl. Också under inflytande då. 16:15 Och vid något tillfälle så jag kommer ihåg att vi sa till varandra så här vi behöver vara i fred så vi bestämde oss för att vi skulle ha en dag ifrån varandra och jag tänkte då att det här var ett enormt misslyckande så här ska man inte ha det när man är ett kärlekspar på semester tillsammans men jag Gick omkring själv där då. 16:41 På någon marknad eller något. Och så möttes vi. 16:46 Och då minns jag att det blev jättekonstigt. 16:49 Som att vi gjorde något förbjudet. Och så satt vi och åt lunch tillsammans. För vi hade ju inga andra att hänga med. 17:06 Och så... 17:08 Blev det för Adam och Eva då? 17:11 Ensamma människor där i Edens lustgård. 17:15 De var utlämnade till varandra, exponerade inför varandras oginhet på ett skoningslöst vis. 17:28 De blev helt enkelt urless på varann och ville vara i fred. Och då hade de ingenstans att gå i fred och det var därför som Eva åt av den här förbjudna frukten. 17:40 Det som stör mig lite är varför placerar Gud det här trädet eller busken eller vad det är. Det är ett träd enligt traditionen. Varför placerar Gud det här trädet mitt i deras synfält? Om det är så att erens lustgård är en begränsad yta varför står det ett träd där som man inte får äta av? 18:03 Och om det är så att Edens lustgård är liksom hela världen. Varför växte det många träd med förbjuden frukt på? 18:13 Visst är det så att det finns bara ett träd. Jag förstår bara inte vad är bevekelsegrunden, Guds bevekelsegrund av att ställa det här trädet där. Jag tycker det känns som en setup. 18:28 Men återigen så håller han på och vill testa sina undersåtar på ett väldigt... 18:38 Det jag tycker känns inte okej är att människorna är i beroendeställning till Gud. Och ändå håller han på att giddra med dem fast han har alla korten. 18:48 Om man är allsmäktig och man har hundra procent koll kan man inte då utröna människors tro utan att behöva testa dem på olika vad säger man? Machiavellianska. 19:05 Machiavelli vis. 19:09 Intrig i röst. Det är också Abraham och hans son där. 19:16 Visst är det Abraham som Gud säger du ska offra din son. 19:24 Okej. 19:26 Så då ger de sig iväg och så har de några tjänare med sig också. 19:30 Och så stannar de vid ett berg och då säger Abraham till tjänarna. Nu ska jag och min son gå upp på berget och offra. Tjänarna stannar kvar vid bergets fot. 19:43 Och så tjänarna vet ingenting om vad som ska hända. Det berättas ingenting om det. 19:49 Och är det Isak då som är Abrahams son som ska offras där? Jag har glömt bort vem sonen är. 19:55 Och så går de upp där och då frågar Isak Vi ska väl offra ett lam? Och då säger Abraham Gud ska ge oss offret. 20:09 Och Här måste han ju vara väldigt undvikan. Alltså förlåt om jag skojar henne. Om du tar det här på allvar. Men man måste ju kunna få skoja lite om det. Jag tänker att han. 20:22 Han är lite spänd på rösten. 20:24 Abraham. 20:28 Nej fråga inte så mycket. Och sonen kanske gör en sån här hoppsa steg. Och är glad för att vara själv med pappa. 20:36 Om han är flera syskon. Då är man ju liksom. 20:42 Då är man ju jätteglad när man får vara själv med föräldern. 20:45 Det minns jag att jag var jätteglad när min mamma gav mig tid att vara själv med henne. 20:54 Jag minns hur det liksom lyste inuti då. 20:57 Ja, så är de uppe på berget och då säger han väl hjälpa till att bygga ett altare först va? 21:06 I den sonen. 21:08 Det är väldigt cyniskt. Och jag tänker också att Abraham måste ju vara väldigt ledsen här. Han kanske inte ens är ledsen. Han kanske är i chock. 21:21 Till slut så binder han ju då sin son. Och här börjar ju sonen ana oråd. 21:26 Och så lägger han honom på altaret. Och då ska han ta honom av dagar. Och då skriker Gud. Lägg inte handen vid pojken. Ungefär som att det var Abrahams idé. 21:38 Snacka om gaslighting. 21:42 Sen nämns det ingenting mer i Bibeln om sonen och pappans relation. 21:48 Det måste ju skapa fickor här. Ett agg som vidarebefordras genom åren. 22:02 Det kanske är ett på pappas begravning. Nu blev de ju jättegamla, de här gamla kyrkofäderna. De blev ju 700-800-900 år gamla. 22:12 Så det kan ju hända att det kanske hann reda sig ut. 22:18 Jag tänker tjänarna när de kommer ner från berget igen. Hur var det? 22:23 Sonen säger ingenting. 22:25 Det gick bra, säger Abraham. Sen är det tyst hela vägen hem. Flera dagar. Ritt på åsna. Och det är för övrigt det som närkeålarna, jag skulle ju berätta vad de håller på med för mörka grejer. 22:40 De mindfackar åsnor. 22:46 Alltså de tar in åsnor i ett rum. Så säger de så här. 22:52 De skickar ut inbjudningar till massa åsnor. Och säger de så här. 22:57 Kom och träffa fler åsnor. 23:00 På en åsnes sammankomst. Varför som åsnor gillar åsnor. Men har lite svårt för andra djurarter. Jag har ju sett ett TikTok-klipp bland annat med en åsna som blir jätterädd för en häst till exempel. 23:18 då kan du räkna ut vad som händer här. Därför att när Åsnorna har rest, de får tågbiljetter. Så de åker då med SJ. Och då kommer Åsnorna på att det går mycket fortare för dem att gå längs med rälsen än åka med SJs tåg. Och nu, innan du nu rusar upp i något kyrktorn och skriker ut över socknen att det är anståda, inte Henrik, att gnälla på statens järnvägar så vill jag bara säga en sak som jag har tänkt på där visst är det konstigt det här att det har blivit någonting som alla är överens om att våra tåg i Sverige inte fungerar att vår tågtrafik är undermålig under all kritik och alla är arga men ingen är ansvarig Är inte det jättekonstigt? 24:12 Jag vet att det kanske formellt finns någon som är ansvarig. Eller något organ som är ansvarigt. Och jag är heller inte ute efter någon slags syndabox-grej. Men när ett problem blir stort nog, det är det här som jag har tänkt på. 24:26 Då är det som att det blir mycket större än sin orsak. 24:32 Att Sverige har dåliga tåg och dålig tåginfrastruktur det är idag ungefär lika självklart som att det regnar ibland eller det snöar. 24:45 Och det är ju då problem blir svåra att lösa när de blir ett faktum snarare än någonting som man försöker åtgärda. 24:52 Men du är välkommen att skriva ett långt argt brev till mig där du förklarar för mig hur fel jag har. 25:00 Men jag har verkligen tänkt på det här ganska ofta, att alla är överens om att det här är ett hälsofyr, men ingen kan göra någonting åt det. 25:14 Ja, i alla fall. Så när de här åsnorna har gått längs med rälsen och kommit fram till samlingslokals husgrottan där ålarna har sagt att det är den här adressen samlingsplats rumsgrottshelvetet då får de först rulla ihop sig till en liten boll och sen så får de åla sig Ner. 25:43 Genom. 25:45 En lång lång lång gång. Som snirklar sig ner. 25:50 Och som. Sen mynnar ut i ett rum. Och när de kommer ner där. Då finns det inga. Då är det bara en åsna åt gången. För de har fått olika dagar. Alla åsnorna. 26:02 Och det är här som själva mindfuckandet. Äger rum då. 26:08 För när åsna väl kommer ner där så säger den hallå. Men när en åsna säger hallå så säger den hi-hå istället. 26:16 Men det säger ju sig självt. 26:19 Hi-hå, säger åsnan. 26:21 Åsnans röst bara ekar tyst i den överdimensionerade grottan. 26:29 Och då hänger det ett litet snöre från taket. 26:33 Och då kan åsnan dra i det snöret och då tänds det små kulörta lyktor över en väldig underjordisk sjö som vilar där i mörkret. 26:52 Och så säger åsnan igen, hi-ho! 26:58 Och det bara ekar. Men lamporna, alltså ljuset från de kulörta lyktorna de visar tusen och åter tusen åsnor i papier-mâché som ligger ut på stede som tappat Lego i den stora grottan. 27:27 Och jag sa ligger Och det stämmer. De ligger utposterade Därför att om de stod upp så skulle det ju verka som att det var levande, glada, lyssnande åsnor. Det här ser ut som åsnor som är döda eller sover runt omkring i rummet. Och det här är ju jätteschockartat för åsnan. För där tänker jag, jag är den enda levande åsnan i det här. Eller vakna åsnan i det här sammanhanget. Och då inser jag ju nu precis att jag pratar om avlidna åsnor i en grotta under jorden. 28:00 Kanske inte att det är... 28:02 go-to-material när man försöker få folk att somna. 28:08 Förlåt. 28:14 Kanske ändå att det är någonting som är värt att... 28:27 Något att dra tillbaka och be om ursäkt för i efterhand. Men det är i alla fall så det är och det var ju det jag menade med att de här närkiska ålarna är riktigt dova stämningsmässigt. Så därför ska vi inte gå in på det mer. Vi pratade ju med Åla Gille. Varför Åla gillar olika grejer i Skåne. 28:56 Så de skånska ålarna, de gillar ju då. 29:04 De gillar egentligen vad som helst. De gillar små, små, små grejer. 29:10 Och de gillar stora, stora, stora grejer. Och allt där emellan skånska ålar är som folk är mest. En del skånska ålar gillar ju tabernakel. 29:29 Tabernakel är ju en... 29:33 Vad var ett tabernakel? 29:36 Var det inte att jag... Alltså det är någonting från kyrkans värld i alla fall. Så det gillar ju en del skånska ålar. 29:44 En del skånska ålar gillar väsande läten nerifrån. 29:51 Andra skånska ålar gillar tårtor, bakelser, kladdkaka. 30:00 De flesta skånska ålar gillar när man är korrekt, redig i tonen. 30:10 Värdig, rakryggad. 30:14 När två stycken skånska ålar möts då värdelägger de ganska värdeläggare kan man säga så. Då värdesätter de. Jag måste bara säga får jag bara berätta en sak som jag tycker är lite störig hos mig själv. 30:27 Jag har använt det hedrar mig. Det är uttrycket helt fel. 30:32 Jag fick en fråga om att skicka någon slags grattishälsning till några som skulle gifta sig. Ibland får jag sådana där, hej kan du skicka en hälsning till min kompis grej. 30:44 Och det försöker jag ju alltid göra då, om jag hinner och har tid. 30:49 Och hinner och kan och har tid och lust. 30:57 Och då brukar jag alltid säga, då brukar jag, eller då sa jag vid det här tillfället så säger jag så här, jag är glad att du gillar det och det som jag gör. 31:06 Det hedrar mig. 31:08 Och det är ju fel. Så säger man ju inte. 31:11 Man säger inte det hedrar mig. På det sättet. Det hedrar mig är ju någonting som är till min fördel. Alltså jag brukar alltid hålla upp dörren för gamla damer. Det hedrar mig. 31:31 Så jag har sagt det är fel i alla år. 31:34 Och det grämmer mig. Det hedrar mig inte att jag har sagt det är fel i alla år. 31:48 En gång var det en skånsk ål som hette Rickard Ulf Säter. 31:58 Det tog jag namnet på en skådis som jag känner. Han hette så. Men det har ingenting att göra med... Rickard Ulf Säter, skådespelaren. Utan det är en annan... Det är en ål. 32:13 Som heter Rickard Ulf Säter. Och han... 32:20 Jag måste bara bryta mig själv lite grann. Vet du varför sådana? 32:25 Därför att jag känner mig plötsligt helt tom i huvudet. 32:32 Då är det bättre att prata om det än att jag ska sitta och hålla på och försöka sparka fram någon slags resultat. 32:39 Jag söker efter roliga poänger och sånt märker jag nu. Då börjar jag pusha mig själv. Och vet du varför det blev så här? 32:46 Därför att jag spelar in på en ny plats. 32:49 Jag spelar in på en ny plats. 32:55 En ny studio. 32:58 Och det har ju hänt genom åren att jag har spelat in som de är Henrik på nya platser. 33:04 Bland annat har jag vid ett tillfälle spelat in i en studio hos Acast. Alltså det som är min bas. 33:15 Poddens bas är ju mig själv men Acast distribuerar ju min podd. 33:21 Och då lät de mig spela in där i en studio. 33:24 Och när jag kom För de har ju studios som är väldigt upptagna. Det finns ju flera tusen här. Det är väldigt många poddar. Och de flesta spelar ju in i en studio, i studion hos Acast. Eller de har väldigt flera studios. 33:40 Och det är fina studios och jättebra. Och ibland har jag spelat in videomaterial i de där studierna. 33:47 Men det är ju någonting särskilt den här podden. 33:50 Det kräver någonting särskilt. 33:53 Jag är liksom inte ett par kompisar som pratar om veckan som har gått och det är behov av stillhet runt omkring. 34:03 när jag kom så var det lite svettigt för det var väldigt många som var i kö och det var några som spelade in som drog över tiden och sånt där och människor sprang fram och tillbaka och flyttade runt folk för att jag skulle komma in i en studio och sen så kom jag in och vid ett tillfälle då så kom det in en äldre man som hade spelat in i samma studio innan mig och hämtade sin hatt Som han hade glömt. 34:30 Och sådana saker tar ju bort lite av mitt flow. 34:34 Och nu är det så då att jag spelar in i en ny lokal igen. Som sagt, ibland blir man ju tvungen att göra det. 34:42 Och utanför här så är det trafik. Jag tror inte du hör den så mycket. Men jag hör den ju. Jag märker den ju hela tiden. Och då blir jag jättestörd. Då känner jag att jag börjar försöka täcka över det som stör mig. 35:06 Jag försöker, jag överkompenserar och så blir 90% av hjärnan upptagen med små detaljer i ljudet och sådana saker. Och det tar ju bort allt flow helt enkelt. Nu är det okej i den här podden, det är ju faktiskt det. Jag får ju faktiskt prata om vad jag vill. 35:24 Men jag märkte att jag började pusha det där med de skånska ålarna. 35:27 Och då tycker jag det är bättre att man säger nej Henrik, stopp nu. 35:34 Det där är inte organiskt. Låt dem vila. 35:38 Så nu tar jag de skånska ålarna. 35:41 De som gillar olika saker. 35:44 Och så lägger jag dem i en ålformad låda. 35:49 En så kallad ålda. 35:53 För att en ål ska passa i en låda så måste man sträcka ut den. Det går inte att hålla på att ha den ihop ringlad på olika vis. Utan jag måste sträcka ut den. 36:04 Så att den får plats i lådan. 36:09 Och sen... 36:13 Så låser jag lådan med ett så kallat ålalås. 36:17 Det är ett vanligt lås. Men eftersom det är på en ålda så kallas det för ålalås. 36:25 Och sen så lägger jag ner lådan i en kanon. Och sen skjuter jag upp lådan i omloppsbana runt jorden. Och det är ju inte så märkvärdigt egentligen. Att få upp en ål i... 36:38 flykthastighet som räcker för att den ska försvinna från jordens yta alltså komma ut ur jordens gravitations fält det är ganska enkelt eftersom en ål inte väger mer än i genomsnitt 500-600 kilo och Ja, där är den nu då, Åland. Så nu behöver jag inte tänka mer på den utan jag kan koncentrera mig på det. Jag pratade om med den här människan igår- Det här slarvigt väkte ur mig om en person vi båda kände att det var en typisk skåning. 37:20 För jag vet ju som sagt ingenting om skåningar. Men jag ska ju nu höfta, gissa, överdriva och förvanska sanningen på ett sätt som i förekommande fall är sövande, i förekommande fall lite underhållande kanske. 37:39 Så skåningar är ju då äppelkindade Och det betyder att kinden har som en rödgad rondör. 37:52 Lite grann som små barn när de har sovit länge och reser sig upp i sina spjälsängar och är ruffsiga och varma och kinderna är alldeles illröda på det där nästan komiska sättet. 38:04 Sådana är ju då. Alla skåningarna. Utom en. Som heter Britta Åkerbock. Och är pastors dotter. 38:16 Från. Nu försöker jag. 38:24 Dra mig till minnes. Alla olika. 38:28 Små skånska orter. Som jag har varit i. I Tjävlinge. 38:37 Hon bor där och hon har inte röda kinder och det gör att hon är mobbad av alla andra skåningar. Det står varje vecka i Skånska Dagbladet så står det så här. 38:51 Britta Åkerbock har fortfarande inga röda kinder. Haha. Och sen en bild på Britta Åkerbock utan sina röda kinder. På en sån här svartvit dåligt återtryckt bild. 39:09 När jag var liten så kunde jag ibland titta i tidningen. 39:14 Och då kunde jag se... 39:19 Bilder som var så dåligt tryckta och återgivna att de i praktiken hade kunnat föreställa vad som helst. 39:29 Det var omöjligt att se vad bilden föreställde. Kommer du ihåg det, Somna? Jag vet inte om det är ett problem fortfarande i tryckta tidningar, tryckta papperstidningar. 39:40 Men det var verkligen någonting som hände då och då. 39:44 Under bilden stod det. 39:46 Landstingsborgarrådsassistent. Britta bankir. 39:53 Och så på väg ut från arbetskraftsmarknadshalveringen. 39:59 Och sen så var det en bild som såg ut lite grann som myrornas krig på tv. 40:05 Förr i tiden när det inte var några program så var det bara brus. 40:12 Så var det för mig en gång när jag första gången jag var arbetslös. 40:22 Då var jag 18 år och hade gått ut gymnasiet och var under några månader utan sysselsättning innan jag fick jobb på skolan där jag hade gått som medielärare typ. 40:38 Då var jag arbetslös i några månader och då gick jag till Arbetsförmedlingen i Falun. 40:43 Där sånt här hände bara mig kan jag ibland känna. 40:48 Då satt jag där på Arbetsförmedlingen och då dök det plötsligt upp en massa fotografer och tv-kameror. 40:58 Och i täten gick en man. 41:01 Det här var ju då 1994. 93, 94 någon gång. 93 kanske. 41:08 Så du kan ju räkna ut själv vem det här var då. Ehm. 41:13 Jag visste inte vem det var. 41:15 Det var en gubbe bara som gick omkring och efter honom så gick de här kamerorna och filmade och tog kort på honom. Och den här mannen han stannade vid var och en av oss som satt där inne på Arbetsförmedlingen och ställde frågor om hur vi hade det och varför vi var där och så vidare. 41:35 Och detta filmades då. Och jag blev ju väldigt upphetsad För min största dröm då var ju att vara i tv. 41:53 Och såg närmare han sig mig med alla kamerorna och journalisterna i släptåg. Och gick han bara förbi mig och vidare in på avdelningen. 42:05 Och jag var så bitter och ledsen och arg. Jag visste ju fortfarande inte vem den här mannen var. 42:10 Sen dagen efter så läste jag i Falukurien. 42:15 Och då var det en bild på mig. 42:18 Där jag satt med den här mannen och alla fotograferna. 42:22 Man ser mitt bakhuvud som tittar efter dem. När de försvinner iväg. 42:27 Och sen så står det. 42:29 Arbetslöse Henrik Ståhl fick bara se ryggen av arbetsmarknadsministern. När han besökte Arbetsförmedlingen i Falun igår. 42:40 Förlåt. 42:45 Det var alltså arbetsmarknadsministern. Jag vet inte vem det var som var det. 1993-1994. Han skete mig helt enkelt. Det som jag fortfarande inte har förstått. Det är hur journalisten visste vem jag var. 43:00 Jag hade i och för sig varit så kallad ungskribent på Falukyren. Jag hade skrivit kåserier. 43:08 Så kanske att den här journalisten visste vem jag var utifrån den kontexten. 43:13 Men det var så otroligt konstigt att ingenting av det som de andra fotograferna och journalisterna följde med arbetsmarknadsministern. Han ställde deltagande frågor om oss och stackars människor som satt där och sökte jobb. 43:26 Det tog inte falukirien upp utan de fokuserade på att jag bara fick se ryggen av arbetsmarknadsministern. 43:34 Det är ju ett syvnyp får man säga. 43:40 Jag vet inte, jag skulle gärna, om du sitter på något sådant arkiv på gamla tidningar. Det vore kul om någon kunde hitta den där bilden och artikeln. 43:54 En annan sån grej som också är osannolik. 43:59 Det var när jag gick gymnasiet. Det var några år innan då. Då skulle jag ha en... 44:10 Jag hade något specialarbete på religionskunskapen. Där jag skulle göra ett reportage om pingstkyrkan. Jag skulle skriva någon typ av uppsats om pingstkyrkan. Pingströrelsen. 44:24 Och... 44:27 Då tänkte jag, nej det kan inte vara i Pingskyrkan. 44:31 Jag har glömt. Det var en frikyrka i alla fall. Och om du har lyssnat länge på Sådana med Henrik så vet du då att jag är uppvuxen i den katolska kyrkan. Och katolska kyrkan kanske inte är så jättevälkomnande och... 44:48 Jag skulle inte gå så långt att jag skulle säga rent fientligt inställd men det kanske inte är så att den katolska kyrkan tycker att till exempel pingströrelsen är allatiders. 44:57 Och tvärtom. 44:58 I alla fall. Så jag hade ju vid den här tidpunkten två ganska religiösa föräldrar och även om jag själv inte hade tagit avstånd i någon riktiga mått från kyrkan så var jag väl kanske inte djupt troende längre på det viset att jag kände att kyrkor var Nu spetsar jag till det litegrann. 45:23 Jag tror väl kanske att jag känner mig ganska hemma i kyrkan ändå. 45:29 Jag hade inte gjort upp med den än som jag har gjort idag. 45:33 Jag hade inte särskiljt vad som var min mamma och pappas tro och vad som var min egen. Så kan man säga. Jag tyckte nog fortfarande att jag trodde precis som dem. 45:45 Men i alla fall. 45:46 Då skulle jag ju då gå i. Vi säger att det var pengkyrkan. Men jag tror kanske att det var fel. Därför att det kommer komma fram sen. Varför? 45:55 I alla fall så gick jag in där. Och grejen är att det var lite hysch hysch att jag gick in där. Därför att det fanns två läger som tyckte det var förkastligt. Att jag gick in i den där kyrkan och var där. Och bidrog med min kropp och närvaro. Den första var mina klasskompisar. Och omgivning i gymnasiet. 46:15 De tyckte ju att det där skulle man inte bidra till. Det var opium för folket och så vidare. 46:21 Så jag var tvungen att hålla lite låg profil då. Jag skulle gå i kyrkan på skoltid. 46:28 Jag tror att jag hade valt det här projektet själv. Jag tror att det fanns säkert någon möjlighet i det här i kontexten på religionskunskapen. Att man kunde typ göra någonting annat. Att man kunde skriva någonting. Man behövde inte göra det här studiebesöket. Så det var väl det som gjorde att det blev lite citat töntigt då med att jag ville gå in i kyrkan. 46:50 Och sen andra läget var ju då mina katolska vänner och föräldrar och så, som tyckte att det var väl fel att jag gick dit. Alltså jag minns det som lite intolerant atmosfär, om vi säger så. 47:04 Men jag gick i alla fall in dit, och då var tv där. 47:11 Och det är därför jag tänker att det kanske inte var Pingskyrkan. För jag vet inte om SVT sände Pingskyrkans gudstjänster. 47:21 Det var alltså det som kallades för helgmålsbön som direkt sändes. Just från den lilla obskyra lilla platsen. Just den här dagen när jag gick in där för att jag skulle skriva en uppsats om hur det var på en gudstjänst i det här samfundet. 47:38 Och då satt jag där i alla fall och tänkte, ja, ja, okej, men det är i alla fall inte så stor chans eller risk att jag, för det var dubbelt, jag ville ju också vara i tv, men kanske inte i den här kontexten. 47:52 Jag tänkte, det är ju inte så stor risk att jag hamnar i bild. 47:56 Men vad tror du hände då? När jag sen tittade på reprisen. 48:02 För man kunde inte se på något play eller någonting sånt. Man tittade på reprisen. 48:07 Jo, det var flera närbilder på mig. När jag står där i det här främmande samfundet för mig. Och ser väldigt hemvan ut. 48:18 Närbild alltså på mig. 48:21 Mycket finnar hade jag minns jag. 48:24 Och en grå, svart, vit, spräcklig polotröja stickad. Där står jag 17-18 år gammal och sjunger salmer. 48:40 I direktsän tv. 48:43 Det är lustigt att alla de gångerna när det var tv-kameror i närheten som jag ville bli sedd av till 100% då missade jag jämt. 48:57 Jag kunde se någon i centrala falen, något nyhetsteam som stod och intervjuade någon kommunperson. 49:04 Då brukade jag springa för att hamna i bild. 49:08 Sen går jag förbi bakom och låtsas att jag var väldigt upptagen med allt möjligt. 49:14 Att jag var en viktig upptagen människa med många strängar på sin lyra. 49:24 Det pratade jag för övrigt också om igår. 49:27 Om uttrycket strängar på sin lyra. 49:31 Vad är ens en lyra för någonting somna? Det är ett jätteamorft instrument för mig. 49:43 För mig är en lyra någon typ av upp- och nervänd U. Alltså lilla N. Man kan ju kanske ha en vänd åt andra hållet också. Jag vet inte, ett U eller ett N beroende på hur man har den. 49:54 Och så är det kanske fyra strängar på den där lyran. 50:00 Och det finns inget sätt att ändra ton mer än att spela på de olika strängarna. 50:07 Så man spelar ju då C, D, E G C, D, E, G Man kan inte ta akkord eller någonting sånt. 50:19 Men det kanske är helt fel. Men att ha fler strängar på lyran då känns det som att det blir ett annat instrument. Det pratade vi om igår också. Det blir ett annat instrument då. 50:32 Det blir en harpa då. 50:35 Och då kallar det för en lyra känns som fel. 50:43 Så sa jag i alla fall att sådana är skåningar överhuvudtaget. De är väldigt duktiga på att berätta om min barndom och tidiga vuxenhet. 50:55 Jagandes offentlighet och uppmärksamhet. 51:03 Det var ju någonting med de där stora kamerorna. 51:07 Förr var ju tv-kamerorna jättestora. De filmade i ett format som hette Betacam. 51:15 Och det var extra bra bildkvalitet på dem. 51:20 När jag började gymnasiet sen så köpte de in en Betacam-kamera. Och jag kände att nu är jag i Hollywood. Då visste jag inte att i Hollywood på den tiden så filmade man ju med film. 51:35 Den distinktionen kunde jag inte göra riktigt än. 51:44 Det gjorde man ju i tvs tidiga barndom också. 51:47 När man gjorde reportage och sånt. 51:50 Då filmade man nyheter och sånt med 16mm film. 51:55 Och framkallade den. 51:57 Det är ju otroligt. Vilket bygge. Jag har en kompis som när jag började jobba på SVT så var han också där då och då i egenskap av klippare. 52:07 Då berättade han att ibland när han började jobba där så kunde han gå förbi rum som inte har öppnat sedan tidigt 1980-talet. 52:20 Och att han vid något tillfälle gått in på en avdelning där det stått människor med vita handskar på sig. 52:26 Det hade man ju när man höll på med original, alltså film. När man höll på med film, framkalla film och så. 52:40 Folk med munskydd och vita rockar och sånt. Det är en helt annan yrkeskategori än idag. 52:46 Det smäller inte lika högt när man går runt idag som det är mer regel än undantag nu på Drottninggatan i Stockholm. De gånger jag går där. Att det står en ung människa med en jätteliten mick och någon som filmar med en GoPro eller en liten telefon. 53:08 Det är inte alls lika... 53:10 Det var någonting majestätiskt med de där jättestora kamerorna och en ljudtekniker och en fotograf och en journalist. Att de var tre personer minst ute på plats. 53:21 Och ljudteknikerna hade ofta en bom och en jättestor mick på. 53:29 Och sen var det handmicka förstås. Då var det kanske bara journalist och fotograf ute. 53:37 Och då minns jag hur det var som en liten explosion i min maggrop. 53:43 Där jag kände att wow. 53:46 Det här är... 53:50 Nu börjar kändiskapet, nu börjar livet. Och så sprang jag som en dåre. Och så gick jag förbi bakgrunden och såg ju nonchalant ut. Fram och tillbaka. 54:01 Då visste jag ju inte det jag vet idag. Att man tog om saker. Om och om igen. Så om jag skulle ha haft någon typ av statistisk chans att få vara med i det som sen blev sänt så hade jag behövt gå förbi tolv gånger i bakgrunden där. 54:24 Det gjorde jag ju inte då utan jag hamnade väl i bakgrunden på en tagning och den refuserades väl då av olika anledningar. 54:30 Kanske, eller kanske inte. För att det gick förbi en människa och såg väldigt skum ut och spankulerade i bakgrunden på ett ytterst märkligt vis. 54:43 Jag såg aldrig mig själv i de där. 54:46 De kom också när det hade hänt en hemsk sak i min skola i högstadiet. En elev som hade gjort dumma saker. Och polisen hade kommit. Då åkte Dala lokalnyheterna ut till Svärtsjöskolan och intervjuade folk där. 55:03 Och alla blev väldigt uppe i varv och sprang runt och karate sparkade och gjorde grejer i bakgrunden. Då minns jag att jag också gick fram och tillbaka i bakgrunden för att visa att Jag är bara här som vanligt. Jag är här, en upptagen människa. 55:20 Med många strängar på min lyra. 55:23 Men så var det ju när man då kom hem på kvällen. Mamma, mamma, när går mitt nytt? När är mitt nytt? Ja, den går 17.75 på kvällen. Och då... 55:38 Satt man som bänkar då. Och så fick man ju titta på alla nyheterna först. Urtråkiga saker med intervjuer med olika personer som går i korridorer och sitter vid sina skrivbord med permar bakom i sådana hörtshyllor. 55:54 Och berättar om något beslut som rör trottoarerna i Falu kommun. 55:58 Och sen så kom sista nyheten och då var det någonting då. Och så tittar man på inslaget som var tio minuter långt. För de var längre på den tiden. Allting var långsammare. 56:13 Och så var jag inte med en enda gång. 56:17 Däremot var en av mina värsta belackare med. Där han står karate sparkar i bakgrunden. 56:26 Den djupa känslan av att jag var så långt ifrån- Det där som var min dröm. 56:37 Jag läste artiklar i kamratposten, intervjuer med barn som spelade huvudroller i filmer och sånt. 56:45 Berättelserna var alltid, jag var bara ute i lekparken och sen kom det en rollsättare. 56:52 Det var alltid en kvinna med pars frisyr som kom fram och sa skulle du kunna tänka dig att spela huvudrollen i en långfilm regisserad av Tage Danielsson typ. 57:03 Så tänkte jag att det är ju bara så det går till. 57:06 Och hur otroligt långt jag var från att bli approachad av en parstant på en lekpark med direktförbindelse till Tage Danielsson. 57:15 I Falun. Och inte ens i Falun utan i Svärdskyr och utanför Falun. 57:22 Och trots det, och det här har jag ju berättat förut, trots att jag var så långt från den drömmen Så var jag ju en dag. Förlåt du har säkert hört det förut. Men så var jag ju en dag och spelade rollspel. I grannbyn Boda. Hos min kompis Per Johan. 57:38 I Boda missionskyrka. Som vi lånade en lokal i källaren. 57:44 Och. 57:45 Min bror David var inte med. Han brukade vara med men han var inte med och spelade. Just den här dagen. Och när jag kom hem. Då fick jag berättas för mig. Det hade kommit ett filmteam till den lilla bron. 57:58 I Hökviken. Där jag bodde. 58:01 Och där hade de filmat hela dagen. Och David hade gått dit och stått och tittat på. Då hade det kommit fram en parskvinna till honom. Och sagt. 58:09 Skulle du kunna tänka dig att klippa dig? 58:12 Absolut hade David sagt. 58:15 Och sen fick han vara med i filmen. Som spelades in. Som heter Gränslots. Och var en jättedålig film. Där David hade repliker och allting. 58:27 Och jag... 58:29 Jag vet, jag har berättat det. Men så fick jag följa med när David skulle klippa sig och prova kostym. För den utspelade sig under andra världskriget. 58:38 Och då sa frisörskan, det sa kostymören. 58:46 För hon klippte David. 58:49 Då sa hon, det här är brorsan då, sa hon. Titta på mig. Ja, och han är väldigt avundsjuk, sa mamma. 58:57 Och då tittade hon på mig, tog lite i mitt hår, som är väsens skylt från Davids. David har liksom rakt hår, perfekt för att klippa en sån här 40-talsfysyr. Jag har ju flygigt lockigt, tunt hår. 59:11 Då tittade hon på mig och tog mig lite i håret, ungefär som att skulle han funka? 59:17 Så sa hon bara, jaha, ja, ja. Och sen fortsatte hon att klippa David. 59:22 Och det är hoppskammen när mamma sa så. Hoppet när hon pillade i mitt hår, sådär forskande. Och sen sorgen när det inte blev något. 59:33 I bilen hem så grät jag. 59:36 Och David var nog väldigt nöjd tror jag. Det var inte hans dröm. 59:44 Men han var ju väldigt glad, tror jag, över att han hade fått någonting som inte jag hade fått. Och innan du nu rusar iväg och skriker från kyrktornet att usch, vad ogint, så vill jag bara säga att sådana är ju alla syskon. 59:58 Jag har en tvärtom historia för att kasta skugga för mig själv. 60:03 Vid ett tillfälle när vi lekte hemma i Högviken så var det något tjafs vid lekstugedörren. Erika, min syster, råkade öppna lekstugedörren rakt i ansiktet på David. 60:18 Han ramlade bakåt och blev liggande stilla på marken. Han låtsades just då för att skrämma oss att han hade svimmat. 60:27 Och vi blev alla väldigt rädda och jag skulle springa då för att hämta mamma. 60:33 Och medan jag sprang så tänkte jag, om han dör nu, undrar vad för grejer, av hans grejer jag får. 60:40 Han hade bland annat en stålman, en dräkt som jag var väldigt sugen på. 60:46 Som mamma hade sytt av någon gammal pyjamas.